Den moderna pilgrimen

Varför vandrar jag som jag gör, varför pilgrimsvandrar jag och inte bara vandrar? Den frågan har jag ställt mig och svaret är enkelt. Jag måste och jag behöver!

Jag måste för att jag känner att det är något annat, någon annan, som driver mig ut på vägarna, som kallar mig bortom vardagen. Ett privat historieintresse såklart, men även ett behov av att göra något långsamt i denna ålder av snabba ändringar, quick fixes och ständiga uppdateringar. En känsla och upplevelse om att hjulen snurrar fortare och fortare. Jag är en del av det med såklart men måste bryta, komma ner i varv, hitta balans på vad som är viktigt, hitta tillbaka till min tro och min spiritualitet, min kreativitet och mig själv.

Därför behöver jag pilgrimsvandringen. Det är inte bara jag som styr mina fötter ut på vägarna, det är en kallelse att göra något mer, att visa på ett alternativ från den hets och stress som jag ibland kan uppleva vardagen. Pilgrimsvandringen ger mig möjlighet för stillhet, bön, eftertanke utan krav på resultat. Det är min ventil! Det är också ett exempel för andra att det går att hitta alternativ, ett enkelt, lättåtkomligt alternativ som ändå ger dig möjlighet till nedvarvning och kontakt med något mer än bara dig själv. Jag och andra kallar det för Gud, några för Energi, vissa för Det Okända. Det spelar ingen roll hur du benämner det som är mer än dig själv, det viktiga är att du hittar tillbaka till det!

Pax et Bonum