Alla inlägg av joacim

Pilgrimsvandring Kärlekens väg etapp 3

Igår, den 20 augusti, vandrade vi utefter Lödöseleden, från Nödinge kyrka till Kilanda kyrka. Det var en bra dag. Härliga människor, intressanta och trevliga samtal och många skratt. Naturen och landskapet är magiskt vackert på denna sträckan. Jordbrukslandskap och skog blandat om vartannat i en skön kombination!

Bilder hittar du här: https://www.facebook.com/pilgrimsvandringar/photos/?tab=album&album_id=829680453836051

Uppsamling med vandringar

Det har blivit lite vandringar sedan förra inlägget. Nedan hittar du länkarna till till bilderna för de olika vandringar jag gjort under sommaren!

Jag var med och pilgrimsvandrade mellan Ljungskile och Lödöse med Pilgrimscentrum Göteborg under nationaldagshelgen 4-6 juni. Härlig vandring med otroligt bra väder och ett skönt gäng som vandrade med! Vi sov på församlingshem utefter vägen.

https://www.facebook.com/pilgrimsvandringar/photos/?tab=album&album_id=792865640850866

Den 18 juni pilgrimsvandrade jag etapp 2 på Kärlekens väg med Pilgrimscentrum i Göteborg. Vi tog oss från Angereds centrum upp till Nödinge i ett synnerligen ihållande regn under eftermiddagen. Sällan har en öppen kyrka varit så välkommen!

https://www.facebook.com/pilgrimsvandringar/photos/?tab=album&album_id=797855760351854

Under midsommarhelgen var jag och en god vän ute och vandrade etapp 17-20 på Sörmlandsleden. Härliga dagar med mycket skratt och vänskap och tyvärr en drunknad telefon 😉

https://www.facebook.com/pilgrimsvandringar/photos/?tab=album&album_id=829666227170807

Pilgrimsvandring från Fässbergs kyrka till Kållereds kyrka

I ett grått vårväder samlades en liten skara människor för att pilgrimsvandra tillsammans från Fässbergs kyrka till Kållereds kyrka. Vi blev inte mer än fem men vi fick en trivsam vandring ihop.

Temat var Ride of hope, ett initiativ som barncancerfonden har ansvaret för. Kaj, Pilgrimsledare och engagerad i Ride of hope, var den som ledde vandringen med mig som bisittare och mitt ansvar var de andliga små betraktelserna kring vägen, som du hittar här.

En trevlig vandring med bra samtal och härlig natur. En för mig ny pärla var Kållereds kyrka med sina anor från 1200-talet faktiskt Mölndals kommun äldsta byggnad!

Ni hittar bilder här

Betraktelser på pilgrimsvandring Ride of hope – Om hopp!

På Pilgrimsvandringen från Fässbergs kyrka till Kållereds kyrka, jag skriver om det här,  så var jag ansvarig för de andliga betraktelserna. Nedan kan ni läsa vad jag pratade om.

Betraktelse 1

Jeremia 29:11 ”Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren,: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp!

Psaltaren 138:3 ”Du svarade mig när jag ropade, du fyllde mig med kraft”

Hopp är något som vi alla söker efter, som vi vill känna. Det spelar ingen roll om du är drabbad av sjukdom själv, eller har det i din närhet, men också i vardagliga situationer så letar de flesta av oss efter hopp. Vi vill leva ett hoppfullt liv, vi vill känna kraften i hjärtat av ett nyväckt hopp. Vi vill kunna hoppas att det finns en ljus framtid och en lycklig morgondag!

Herren ger oss det hoppet, han ger oss kraften att hitta det hoppet! Detta får vi som en gåva utan att behöva göra något. Utan att behöva prestera.

Genom att leva i ögonblicket, i nuet, med hoppet i hjärtat, så blir vi människor med kraft, beslutsamhet, värme, kärlek. Vi blir medmänniskor som vill dela med sig till andra genom tro, hopp och kärlek. Men vi vill även dela med oss på ett praktiskt sätt genom handlingar, böner, medmänsklighet… Jag tänker på den gamla sanningen jag fick lära mig när jag var i Indien första gången ”Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon”

Vi ber med Romarbrevet 15:13 ”Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett rikare hopp genom den helige andens kraft”

Nu när vi vandrar vidare, gör detgenom att vara närvarande. Genom denna närvaron kan du upptäcka det som ger dig hopp i din närhet. Det kan vara något i din omgivning, naturen, dina vandringskamrater, en blomma, ett moln, en vy, men även en känsla. Hitta vad som fyller dig med kraft och hopp och vet att Gud ger dig möjligheten att fylla på hela tiden genom det vackra vi upplever hela tiden omkring oss om vi är närvarande!

Vi ber Birgittas bön: ”Herre visa mig din väg och gör mig villig att vandra den!”

Betraktelse 2

Frihet, enkelhet, långsamhet, tystnad, bekymmerslöshet, delande och andlighet. Dessa ord är pilgrimens sju nyckelord som är en röd tråd genom våra vandringar, antingen om vi genomför dem i grupp som idag eller om vi vandrar själva. De här sju nyckelorden ger en helhet som jag känner bryter mot många av de uttalade eller outtalade regler som oftast styr vår vardag.

För mig sammansmälter dessa nyckelord till ett liv som många söker, som många behöver och letar efter, men som tyvärr alltför få har verktygen att hitta. Att stanna upp, att vandra, att ”bara vara”, att få känna Herren i vandringens helande kraft, där ligger mycket läkedom och glädje.

Genom att vara pilgrimer följer vi otaliga exempel från Bibeln men blir även Jesu apostlar på ett väldigt praktiskt sätt. Jesus satte sig inte på en snabb kärra, eller en ståtlig häst, för att snabbt kunna ta sig från en plats till en annan. Jesus vandrade, tog sig tid att prata, reflektera, hjälpa människor på vägen. Jesus hjälpte genom sin Gudomlighet men även genom att se människor, diskutera med dem, svara på deras nyfikna frågor och få dem att reflektera över sitt eget liv. Han gav dem kraften och verktygen att förändra sådant som behövde förändring.

På samma sätt kan vi vandra i Jesu fotspår genom att se våra medmänniskor, hjälpa till där vi kan, ibland praktiskt, ibland bara genom att finns där, lyssna, vara intresserad. Återigen kom ihåg ”Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon”

Vi ber med Romarbrevet 15:13 ”Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett rikare hopp genom den helige andens kraft”

När vi vandrar vidare så gör vi det i tystnad och funderar kring hur du kan vara en Jesu vandrande apostel och hjälpa dina medmänniskor. Kanske behöver du förändra något rent praktiskt, kanske hur du tänker, kanske vad du gör, stort som litet.

Vi ber Birgittas bön: ”Herre visa mig din väg och gör mig villig att vandra den!”

Vandring Lödöseleden baklänges!

I onsdags så vandrade Lödöseledens sträcka från Lödöse till Skepplanda, från kyrka till kyrka. Den sträckan ingår i en tredagarsvandring från Ljungskile till Skepplanda, organiserat av Pilgrimscentrum i Göteborg. Just denna sista sträcka är jag ansvarig för (och jag vill ju inte gå vilse med ett gäng pilgrimer i hälarna ;-))

Visserligen har jag vandrat den sträckan innan men då åt andra hållet. Det är konstigt hur en led kan förändras genom att vända på gångordningen och gå den åt just andra hållet! Därför tog jag en ledig kväll och vandrade igenom de ca 10 km som sträckan är.

En lugn och skön vandring i gott tempo. Bra väder, vilket åskådliggjordes av alla golfare på Ale golfklubb som var ute och tog en runda i kvällssolen. Leden går rakt igenom golfbanan!

Det kommer bli en skön avslutning på dessa tre dagarna, lagom lång sträcka, rolig natur, omväxlande och spännande kultur som vi skall se på!

Se bilder här

Se karta här

Pilgrimsvandring Kärlekens väg – etapp 1

Att leda en pilgrimsvandring är något helt annat än att gå med eller gå själv. Igår ledde jag den första av 4 vandringar utefter Lödöseleden, etappen var mellan Masthuggskyrkan och Angereds Centrum, en sträcka på ca 2 mil.

Det var 12 medvandrare som gick med 1 kor 13 som ledstjärna. Vi utgick från Masthuggskyrkan och fick en skön stadsvandring via Domkyrkan, operan, Läppstiftet, Drömmarnas kaj (Gullbergskajen) och under byggnationerna vid Marieholm till Nylöse kyrka. Bra väder, molnigt, 6 plusgrader och väldigt lite blåst.

Väl framme i Nylöse kyrka så mötte oss Tor, en av prästerna i församlingen, och öppnade upp kyrkan för vätske och toapaus. Han hade även ett spännande litet föredrag om kyrkans historia både långt tillbaka och i närtid.

Ut mot stigarna och skogen igen. Landskapet ändrar sig totalt efter Nylöse kyrka, från ren stadsmiljö till en känsla av djupaste skogen (även om staden hela tiden finns i närheten).

Gruppen var glada och samtalen flöt på. Det är lustigt vad mycket enklare det är att vandra hyfsat långt i grupp än enskilt. Jag tänker inte lika mycket på fötter som känns av, att kroppen blir fysiskt trött, etc, om det finns någon där att prata med, att gå tyst med. Som delar vandringens glädje och vedermödor.

Halv fyra var vi framme vid Angereds Centrum och kunde dela upp oss på spårvagnar, matbutiken och bussar för hemresa.

Tack alla för en härlig, givande och välsignad dag!

Birgittas bön ”Herre visa mig din väg och gör mig villig att vandra den!

För att se bilder från vandringen titta här

Pilgrimsvandring med andra en annan typ av vandring

Igår gick jag, och min dotter, ut och pilgrimsvandrade med Pilgrimsvandringar på Hisingen.  Vi gick merparten av sträckan utefter Lödöseleden, från Gunnareds kyrka (Angered Centrum) till Jennylund och därefter ner till Bohus och över Jordfallsbron. Åter på Hisingen så tog vi bussen hemåt från Eriksbo.

Det var en härlig vandring, i fantastisk terräng som vanligt. Jag börjar känna den sträckan nu :-). Det är skönt ibland att bara vandra med och inte känna något ansvar för arrangemang och liknande. Det tog Håkan och Rune hand om!

8 personer, med olika tempo i kroppen, gjorde oss till en ganska utsträckt grupp men som ändå samlades ihop vid kortare pauser och lunchrasten. Skönt att ibland kunna välja tempo och ändå ha någon att prata med om ja vill det just då.

Hade investerat i en mattermos vilket var kanon då jag stod och lagade till en batch med köttfärssås på morgonen. Den körde jag ner i termosen och sedan åt jag och min dotter varm lunch, vilket var både gott och välgörande!

Du hittar bilder från vandringen här

Du hittar var vi vandrade här

Pilgrimsledarutbildning

Jag fick förmånen att genomgå en pilgrimsledarutbildning vid Pilgrimscentrum i Tyresö. En fantastisk helg. Där var fullt med spännande möten, vandring och inre resor. Kunskap och erfarenhetsutbyte var det också gott om.

Jag vet inte om jag någonsin kommit hem från en kurs och känt att jag inte bara lärt mig fakta i ämnet utan även gått ett steg till på min inre resa.

Nu är jag redo att leda andra i pilgrimsvandringar!

Pax et bonum!

Ni hittar bilder här

Snöfall en sällsam vandringsupplevelse

Årets första pilgrimsvandring gick mellan Masthuggskyrkan och Angereds Centrum. Vandringen var lika mycket en nödvändighet för benens rastlöshet som en testvandring för de pilgrimsvandringar jag skall leda under året. Oavsett en sällsam upplevelse.

Att vandra när det är kallt är en speciell känsla i sig, du måste ha kläder för kyla, men inte för mycket för då svettas du rejält och inte för lite såklart för då slutar du inte att frysa. Du kan inte vila för länge för då fryser du för mycket men samtidigt är vilan nödvändig för att orka hela dagen. Principen 50 min vandring och 10 min vila är en bra princip! I lördags var det kallt, -3 när jag gick iväg på morgonen.

Lite snö hade det kommit under natten vilket jag inte räknat med men jag bestämde mig när jag såg det att jag skulle gå ut ändå, benen sade till mig att så var fallet! Stadsvandringar är som de brukar även om stadsvandring på morgonen innan staden vaknat är otroligt lugnande och rogivande. Tankarna snurrade såklart kring de pilgrimsvandringar jag skall leda under året, vilken väg är bra genom stan, så lite rödljus som möjligt men ändå måste det kännas som ett naturligt flyt. Jag tror jag hittade en mycket bra väg till Nylöse kyrka!

Skogen är annorlunda på vintern med snö jämfört med höstens kyla. Det är ännu mer stillsamt, det känns mer orört, inte ens djuren vill röra sig är min känsla. Jag är själv! Samtidigt är det bedårande vackert och snorhalt ibland, två praktvurpor lyckades jag med. Den första åkte benen rakt upp i luften och jag landade på ryggsäcken. I den andra var jag på väg ner i Lärjeån.

Nere i Lärjeåns dalgång är känslan kal, naken, med en stor svart åder som glider förbi. Nu var en del avstängt, broar trasiga och delar av stigen som hade åkt ner i ån efter höstens översvämningar. Men det gick att ta sig fram som tur var!

I slutet av Lärjeån började det snöa ordentligt. Något nytt för mig att vandra i snöfall och som då, ett rejält snöfall. Skapar något av en bubbla, där känslan är att jag är helt själv förutom snöflingorna, världen blir något som inte går att ta på.  Det enda verkliga är den rinnande, ringlande, hängande draperiet av snö framför och runtomkring mig. Sällsam och skön känsla!

Vill du veta hur jag gick, se här

Vill du se bilder från vandringen, se här